Fabrikör Bernhard Öberg startade 1897 en velocipedtillverkning i sin firma B. Bernh. Öberg & Co på Svartbäcksgatan 14 i Uppsala ett stenkast från konkurrenten A. F. & J. Nymans instrumentmakeri & velocipedfabrik.

Cyklarna fick troligen namnet efter Norske Fridtjof Nansens fartyg Fram. Hans arktiska äventyr som påbörjats 1893 uppmärksammades stort. Resan hem utmed norska kusten från Tromsö till Kristianina hösten 1896 blev en triumffärd som gav eko över hela världen. Att låta cykeln ta det kända namnet gjorde märket lättare att komma ihåg.

Omkring sekelskiftet tillverkades det c:a 400 cyklar/år. År 1904 nedlades cykeltillverkningen och A. -B. Bernh. Öberg & Co som är ursprunget till den stora järnhandelsfirman Wolrath & co kom att efter detta ägna sig åt separatorer där firman ändrade namn till Uppsala Separator A. -B.

Fram får ny tillverkare
Lagret av cyklar och dessas kända namn Fram övertogs 1905 av fabrikör Josef Eriksson. Framcykelns nya tillverkare vart AB Josef Erikssons Cykelfabrik. År 1910 ombildades företaget till AB Josef Eriksson där även det inköpta Nymans detaljlager, inventarier och för ändamålet hyrda lokaler, Svartbäcksgatan 10, kom att ingå då branden hos Nymans fick dessa att koncentrera verksamheten mot tillverkning. Enligt överlåtelseavtalet förband sig Josef att köpa 100 Hermesvelocipeder årligen av Nyman. Fartyget Fram gjorde sin sista färd med Roald Amundsen på hans sydpolsfärd 1910-12.

Med expansionstanken redan under kriget med brist på allt så ser sig Josef Eriksson i inköpta lokaler på S:t Persgatan 22 från 1918 som tidigare inrymt Akademiens ridhus. Också det nästan grannar med konkurrenten Nymans Verkstäder. Tillverkningen ökade ständigt och nya lokaler söktes med jämna mellanrum.

Fina framgångar för Fram
Stallet som Fram skapade kom att vinna flera framgångar där den utmärkte cyklisten och Moréns efterträdare, Ragnar "Ragge" Malm, segrade 151 lopp med Framcykeln. De ytterst dugliga cyklisterna Gösta Carlsson och Sven Thor samt en hel del duktiga ryttare visade vad en Fram kunde göra. Men ingen seger var större än triumfen i Köpenhamn då Gunnar Sköld på sin Framcykel segrar i första landsvägs-VM 1921. Något som gav eko i cykelförsäljningen och en cykel från "Joffe" var att lita på. Josef Eriksson avlider 1926 och firman övertogs av Uplands Enskilda Bank som drev vidare verksamheten till 1932 då företaget såldes till cykeltillverkarna Industrikompaniet i Helsingborg som tillverkade cykeln King. Fram fick i stort sett vara orört men då företagets lokaler i Uppsala eldhärjades 1933 vart en renovering och ombyggnation av fastigheten nödvändig och fabriken fick en välkänd profil att vara stolt över. Fram stannade i Uppsala.

Man hade på Fram tidigt sponsrat cyklister och var ett av de fyra stora stallen, Cresent, Hermes och Nordstjernan var de övriga. Kampen var hård mellan företagen och det blev fart på medierna då de av resurser överlägsna Nymansstallen Cresent och Hermes sökte hindra konkurrenterna, främst Fram-åkaren Ingvar Eriksson , från att vinna någon uttagstävling till OS i Berlin 1936. Uttagningskommittén nominerade dock Ingvar Eriksson(SM 150km 1936) samt Arne Berg, Bernt Carlsson(SM 50km 1936) och Sven "Svängis" Johansson. Framgångarna från alla OS från 1912 och framåt kunde inte följas upp utan vart ett litet fiasko där en oplacerad svensk vart bästa resultatet.

Frams kännetecken
Under 1930-talets början blev framskärmens maskot en bevingad häst stående på den E-prydda romben. Mot 1930-talets slut blev pakethållaren standard på alla cyklar. Här skapade man sig som alla tillverkare en egen profil. På många Framcyklar satt den egenpatenterade pakethållaren med uppåtböjda pakethållarrör fäst på sadelstolpsbulten vid bakgaffeländarna under sadeln. AB Josef Erikssons karakteristiska "E" inuti en på kant stående romb finns på flera stora och små delar. Under tiden före kriget hade man använt sig av de välkända Torpedonaven, detta fortsatte man med då Stockholmsmärket Crescent och med dom agenturen för torpedonaven uppgick i konkurrenten Nymans Verkstäder.

En ny tid
Först då 2:a världskrigets slut stoppade importen av Torpedonaven sökte man andra navtillverkare. Valet vart inte oväntat Husqvarna Vapenfabriks Novonav. Under 40- och 50-talet låg man kring 20 000 cyklar/år Liksom alla tillverkare var efterfrågan stor under kriget där en Fram för arbete, semester och sport fyllde alla önskvärda behov. Fram hängde väl med i den nya tidens populära motordrivna fordon motorcyklar & från 1952 även mopeder. Motorcykeln tillverkades enbart under ett fåtal år, först kom 125cc straxt därefter 175cc och sedan en mastodont på 350cc, alla med tyska Sachsmotorn såklart. Konkurrensen gjorde att man slutligen koncentrerade sig på enbart mopedutvecklingen. Mopeden exploderade i en orgie av tillverkare där Fram stod för upp till 7.000/år.

Den moderna tiden Företaget utvecklades stadigt men långsamt och 1955 ändrades namnet till Cykelfabriken Fram som då hade 225 anställda. Under 1957 tog de upp tillverkningen av en trehjulig motorcykel som tillverkades i Framfabriken och slutmonterades av King i Helsingborg. Inte så värst många blev tillverkade så dessa är ovanligt sällsynta idag. Under en tid var man även generalagent för de tyska trehjuliga motorcyklarna Heinkel och Messerschmitt, eller det nya Tyska flygvapnet som man skämtsamt sa.

Med stora konkurrenten Nymans i staden var det viktigt att profilera sig och vid flera tillfällen påminner man kunderna om sin VM-titel. Den stora sammanslagningen mellan Nymans och Monark 1960 ledde också till att Husqvarnas mopeder och cyklar från 1961 ingick i den nya storkoncernen. Med en sån gigant till konkurrent gick allt ändå rätt så hyggligt hos Fram som levde vidare då Nymans cykeltillverkning slutligen koncentrerades till Monark i Varberg. Det nya bolaget Monark-Crescentbolagen (MCB) var dock klantiga nog att i reklamen april 1965 föra ut osanningar. I Teknik för alla och Veckorevyn löd annonsen "Det är kanske skojigt att veta, att Crescent är den enda svenska cykel som vunnit VM-guld." Något MCB fick be om ursäkt för och säkert skylla på sin effektiva(okunniga) reklamavdelning. Fram-cyklisten Gunnar Sköld som var handlare i Västerås sedan många år och medlem i Cykel- & Sporthandlarnas Riksförbund blev säkert indignerad av misstaget. ¨

Företagets lokaler blev otillräckliga så nya fabrikslokaler anskaffades under1966 på Uppsala nya Industriområde, Verkstadsgatan 8. Produktionen kunde därmed ökas vid behov. Mopederan var sedan länge över och intresset dalat så tillverkningen lades ned. År 1967 sålde man fyra serier cyklar i för tiden moderna färger. Lyx-serien hade rostfria delar och på begäran "det sensationella, automatväxlade TORPEDO-DUOMATIC-navet". Det var 2 växlar som växelvis bytes genom bakåttramp. 100-serien var en något billigare variant och 200-serien den enklaste och billigaste serien samt Junior-serien med 17" hjul. Som en av tre bolag var man återförsäljare av Östterikiska Semperit-däcken.

Moulton skapar ny trend
De delbara sk Minicyklarna och Bilcyklarna var inget nytt egentligen. Men då Moulton, en känd engelsk fjädringsexpert, visar sin innovation i England skapar den ett uppsving och intresse för lättanvända cyklar. Fram fick möjlighet att licenstillverka dessa Moultoncyklar men överlät detta i ett samarbete med norska DBS. I prislistan från hösten 1967 finns 2 varianter av Moulton-cykeln till försäljning ca 25% dyrare än ordinarie Fram-cykeln. Låghjulingen Moulton Standard lanseras därefter av Fram-Kingbolagen 1968 och cykeln hade teleskopfjädring fram och gummiupphängd svängaxel bak med duomatic-nav bak och trumbroms fram. Produktionen av dessa pågick under några år då intresset för småhjulingarna var på topp.

För den motordrivna entusiasten erbjöd man en 3-växlad 50cc Vespa moped i vit eller chockröd färg. Något som Fram-Kingbolagen är agent för och importerar via Fram-King Import AB. Fram-Kingbolagen var etablerad i Uppsala och Hälsingborg men även i Stockholm och Norrköping.

Slutet för cykeltillverkningen i Uppsala
Under 1970-talets början fick man uppleva en toppnotering på 32 000 tillverkade cyklar. Den ökande importen och konjunkturen gjorde dock att cyklarna inte vart lika lönsam som tidigare. Dessutom hade man byggt upp en relation med KF och OK som stod för 40% av försäljningen. När dessa med den nya tiden vände företaget ryggen för öst- och lågpriscyklar tvingades företaget koncentrera produktionen av Framcyklarna till Helsingborg från 1973. Något kunderna knappast tog notis om då cyklarna en länge tid sålts under namnet Fram-King. Ram och framgaffeltillverkningen levde dock kvar ett par år i Brunna utanför Uppsala, där en del av personalen öppnat en egen verkstad. Omkring 10 000 ramar och gafflar tillverkades under några år där för slutmontering hos Fram-King i Helsingborg.

Framcykeln dog alltså inte ut som cykelmärke utan levde kvar som Fram-King långt in på 1980-talet. Den vackra sagan om Cykelsala avslutades dock med Framcykelns tillverkningsflytt från staden som under decennier levt med cykelindustrins fantastiska uppgång och slutligen fall. Fram-Kingbolagen skryter i 1974 års katalog att man tillverkat mer än 1.5 miljoner cyklar sedan 1897, en siffra Nymans och Monark uppnått redan under 1940-talet. Men en vacker siffra är det.

Hur Bricent och OK kom att bli en del i Fram-King Bolagens historia under 50-talet är ännu olöst, bidra med mer information och skriv en rad.

Källor: En rad reklamnotiser, kataloger samt boken Folk och företag kring Fyris.

Sammanställt av Åke Stenqvist med ett tack för hjälpen till Bengt Eriksson.